Greater things have yet to come

Sitter här och inser att det är min sista vecka i Lycksele. MIN SISTA VECKA! Jag kan inte tro det, jag vill inte tro det och jag hoppas att allt det här bara är en dröm. Att jag ska få bo kvar och ha flera år till med min fantastiska klass och mina underbara vänner. Men det är ingen dröm och jag ska flytta. Snart, alldeles för snart.

Det är det här jag hatar med Norrland, och med att vara ung. Vare sig man vill eller inte så måste man flytta, förr eller senare (om man vill plugga alltså och få sig ett jobb man trivs med). Jag var tvungen att flytta från Sorsele, och nu är jag tvungen att flytta från Lycksele. Bara för att Norrland är så glest och inte har de utbildningar jag vill gå. Det känns som att jag inte får någon chans att välja själv vart jag vill bo, utan måste prioritera utbildning. Det är i och för sig ett val jag har gjort, men varför kan man inte få båda?

En strof ur en låt som jag inte vet vad den heter dyker upp i mitt huvud: "Varför blir det inte alltid som man vill?" Det är lite så jag känner nu. Visst är det roligt med att gå vidare i livet och så, men det är ju för taskigt att man för att få plats med det nya måste lämna så mycket bakom sig. Jag kommer sakna alla i Lycksele så otroligt mycket och fastän de flesta här är lite galna, så älskar jag dem! För jag är också lite galen och galenheten är kanske det jag kommer sakna mest. Men det kanske finns andra galna människor där ute som behöver mig, som väntar på att jag ska komma in i deras liv och göra tillvaron lite ljusare. De kanske kan göra min tillvaro lite ljusare också.

Man får bara tacksamt se tillbaka på den tid man har haft här och inte glömma alla underbara minnen. De finns kvar i mitt hjärta och Lycksele kommer alltid att vara en del av mig, för det var där jag spenderade en väldigt betydelsefull del av mitt liv. Den bästa delen i mitt liv... hittills.

Looking towards new possibilities.