Så håll i vännen som du har kär

Trots att jag inte har lika stor separationsångest från Lycksele och allt därtill som jag hade förväntat mig, så kommer det ibland en våg av saknad över mig. En saknad över det som var och att jag aldrig någonsin kommer att komma tillbaka till det igen. Jag träffade ett helt gäng av fantastiska människor under mina tre år där, som har berört mig på många olika sätt, och jag hoppas att jag kan hålla kontakten med åtminstone några av dem. Helst vill jag inte släppa taget om någon, men livet går ju som bekant alltid vidare och vänner försvinner för att bytas ut av andra. Hur som helst kan jag inte bli annat än glad och lycklig när jag tänker de minnen jag har skapat och jag känner stor tacksamhet över de som hjälpt till att forma mig till den jag är; stark, självsäker och älskad.