Framtidsplaneringspanik

Nu vet jag varken ut eller in. Vart jag befinner mig nästa höst tycks fortfarande vara en gåta och jag tycks aldrig kunna lösa den. Nu kan man börja söka utbildningar till universitet och högskolor men inte mår jag bättre för det, tvärt om! Paniken börjar smått infinna sig eftersom jag fortfarande inte har bestämt mig. Ja, jo, jag vet ju på ett ungefär vart jag vill komma, men hur ska jag ta mig dit? Vart ska jag börja? Här är mina främsta alternativ just nu (utan inbördes ordning, eftersom det är just det som är problemet; jag vet inte vad jag vill mest):

• Språkvetarprogrammet i Uppsala
• Svenskakurser i Umeå
• Svenskakurser i Örebro
• Rockmusiker på Dalkarlså

I Uppsala verkar utbildningen intressant men lite hänger också på huruvida min vän Johanna söker till Uppsala i höst eller ej. Jag vet, det är fegt att "vänta" på henne, men det skulle underlätta så mycket om vi var två! 

Till Umeå är det främst släkt, vänner och Norrland som lockar, samt tryggheten att veta att jag känner staden och har nära hem till mor och far. Dessutom är jag ju lite sugen på språkkonsultprogrammet som de har där som de bara startar vartannat år (nästa 2012, såklart...) och därför skulle det vara passande med lite mer förkunskaper i svenska. 

Örebro skulle också vara trevligt att flytta till eftersom syrran bor där och universitetet där har också ett språkkonsultprogram (som inte heller tar in i höst, såklart...).

Än så länge har jag bara bestämt att jag ska söka till Dalkarlså, eftersom det är en folkhögskola och sökningen inte går via studera.nu. Så den sökningen slipper undan den där prioriteringen man måste göra som är min största fiende just nu.

Helst av allt skulle jag bara vilja spola fram tiden till en tid då all denna framtidsplaneringspanik var över och jag satt där i min lilla lägenhet någonstans i Sverige och var helt nöjd med mitt val. Vi får bara hoppas och be att den dagen kommer.