Ett land långt bortom bergen

Idag stod mycket dans på schemat på den sedvanliga alternafredagen.

Jag började lära ut en dans som jag koreograferat till denna låt och vi hann med en vers och refräng. Tjejerna är grymt lättlärda och talangfulla tycker jag, så en stor fet guldstjärna till dem. Sedan övade vi en annan dans som vi ska visa upp ikväll när vi ska iväg till Bottnaryd och hålla i en ungdomssamling där. Vi ska även visa ett tänkvärt taldrama och ett grymt kul clowndrama. En salig, härlig blandning á la Alternastyle.

Men det var inte allt vi hann med under dagen. Vi fick också lära oss mer om missionshistorian i Etiopien som vi ska resa till nästa vår. Visste ni att det var missionärer från Jönköpingstrakten som först planterade pingstförsamlingar i det landet? Läs lite mer om det här om du har lust.

Det känns otroligt spännande att åka iväg till Etiopien, ett land långt bortom bergen, och få träffa människor från en kultur helt olik vår egen. Jag tror knappt att jag kan föreställa mig hur det kommer att vara, men det är lite det som är charmen med det hela. Det kommer bli en utmaning för oss alla och jag ser fram emot att berätta om min resa när jag kommer hem. Men än är det några månader kvar. Resan är inte bokad än, vaccinationerna är inte tagna och vi har ännu inte lärt oss allt som vi kommer ha med i vår "toolbox" (dvs, de kreativa delarna vi ska visa upp). Men tiden går fort och snart står vi där på flygplatsen och säger hejdå till Sverige som får klara sig utan oss i sex hela veckor medan vi är långt långt borta och njuter av vårt livs äventyr.

Två soliga brudar ska till soliga Afrika. 

Övningsdag

Idag kör vi på med övningar hela dagen på alterna. Det vill säga att vi ska öva på det som vi har lärt oss hittills under dessa sju veckor (eller hur länge det nu är... svårt med tidsuppfattningen). Det innefattar dans, drama, dockteater, human videos och clowneri. Blir en spännande och minst sagt intensiv dag innan lovet, för vi har ju LOV nästa vecka! Hur underbart är inte det, och hur avundsjuka blir inte alla mina högskole/universitets/jobbarvänner nu då?! ;D

Ett helt lov, bara göra roliga saker som jag själv har lust med (eftersom jag inte kan jobba då). Åh, så fantastiskt och åh, så välbehövligt!

Nu minns jag varför jag sökte alterna

I måndags.

Någon i Alterna konstaterar att vi ska dansa efter skolan och jag är inte så taggad.

Jag: Alltså, igår dansade vi FEM HIMLA TIMMAR och nu känner jag bara UÄÄÄH (försöker härma någon som spyr gestikulerar med hela kroppen just detta) när jag tänker på dans!!

Ja, alltså vi dansade faktiskt så länge med Alterna i söndags och det var verkligen ett riktigt hårt pass. Inte lätt att lära sig en hel dans på en dag, i en genre som man inte har dansat så mycket innan, dvs modernt. Det är TUFFT och jag lovar att jag har haft träningsvärk i hela kroppen sedan dess. Mina lår har känts som två stora feta blåmärken och jag har knappt kunnat gå. Tufft liv.

Men det var det värt.

Good times

Saknar.

Saknar.

Saknar.

Saknar.

Saknar.

Saknar.

Dansar vidare mot nya äventyr

Dansträningen gick verkligen superbra ikväll! Den nya låten som vi ska dansa till är sjukt bra och inspirerande och vi har gjort en extremt grym koreografi! Kan nog hävda att det är den bästa vi har gjort hittills. Det känns dock lite vemodigt att det även mest troligt är den sista jag är med och gör till mina kära tjejer i One Way. Men den blir en fin avslutning på tre fantastiska dansår. Kan inte ens börja förklara hur mycket jag har utvecklats i dansandet och koreograferandet sedan min första danstimme med dem (tjejer, minns ni första dansen jag försökte lära er? Den SÖG verkligen, tur att vi aldrig visade upp den XD). 

Men nu är jag redo för nya äventyr och det lär ju bli en del dansande på Alterna i höst också. Jag fick mitt antagningsbesked i fredags och har bestämt mig för att tacka ja. Dessutom känner jag mig lyckligt lottad över att jag ska få gå där med två av de mest fantastiska tjejerna jag har lärt känna under mina tre år här i Lycksele. Vilka det är kan ni ju få fundera på ;) Mest troligt kommer vi att flytta ihop alla tre också. En fet lägenhet med bara tjejer i Jönköping, det låter väl inte helt fel? 

Jag längtar som en TOK! Kan inte studenten bara komma nu så att vi får den här sommaren överstökad? Det är hösten jag vill ha!

Efter ett fantastiskt lov

Efter helgens två lyckade workshops kan jag säga att jag är riktigt stolt över mig själv! 

När jag frågade Någonting Större om de behövde någon som kunde leda en dansworkshop så hade jag ingen aning om vad jag egentligen tänkte. Jag har aldrig lett någon workshop förut och jag hade ingen som berättade för mig hur jag skulle göra. Men jag vågade lägga det i Guds händer för att se hur det skulle gå och sannerligen - Guddeman kan man alltid lita på! Fastän jag var så nervös att jag knappt kunde äta innan så tycker jag att det gick fantastiskt bra och jag hoppas att mina deltagare hade roligt, för det hade i alla fall jag! 

I övrigt så kan jag säga att Någonting Större inte bara var någonting större, utan någonting fantastiskt och någonting som jag verkligen behövde. Det är så underbart att få träffa gamla vänner, lära känna nya bekantskaper och få leva i en gemenskap med andra troende ungdomar. Det är synd att såna här helger händer allt för sällan, men man får ta vara på de tillfällen som erbjuds. 

Efter en fantastisk dag i solen med en inlinesrunda och dansträning och god middag med mor så tror jag att jag är redo för sängen. Imorgon är det ju trots allt skola och det känns minsann inte så tokigt så här efter ett helt otroligt lov!

Någonting större närmar sig

Vill passa på att slå ett sista, bultande slag för ungdomkonferensen Någonting Större som äger rum i Vännäs 21-24 april. Det blir seminarier, workshops, gudstjänster och konserter. Massor av fantastiska band är bokade, bland andra Josh Wilson, Run kid run, Terese Fredenwall och Safemode.

Jag kommer att vara där och hålla i en workshop om att dansa för gud, så jag hoppas många, många kommer på den!

Läs mer om konferensen här och mer om min workshop här (skrolla ner).

Man kan anmäla sig fram till 12/4 och IDAG är det specialpris, endast 525 kr för mat, boende, konserter - allt!



bildkälla

Att dansa med fötterna är en sak, att dansa med hjärtat en annan

One Way Dancers Foto: Paulina Holmgren

Det är helt otroligt vilken dansinspiration jag har haft i helgen! Jag tror till och med att jag är färdig med dansen till min workshop. Och jag är faktiskt supernöjd, jag tror att det kommer bli sjukt bra! Fast jag behöver nog testa att lära ut den till dansgruppen, för att se om de funkar i andras än mitt huvud, liksom.

Hur som helst så hoppas jag att denna inspiration ska hålla i sig tills ikväll när vi har dansträning. Det verkar vara dags att börja knåpa på en ny dans! Så himla roligt! :D Vilken lycka!

p.s. Bilderna fick vara små för de är ändå lite suddiga...

Alla dagar är bra dagar!

Det finns vissa dagar när det känns som att allting bara tynger ner en. Då spelar det ingen roll vad man gör, livet känns ändå jobbigt och meningslöst. Men är inte även dessa dagar bra dagar? Jag menar, hur ska man annars kunna uppskatta de där dagarna när allting bara flyter på och man verkar lyckas med allt man företar sig? Jag skulle alltså vilja påstå att alla daga är bra dagar, även när det inte känns så.

Den senaste veckan har varit väldigt upp och ner för mig. Den började med att jag kände mig deppad och opepp på ALLT! Ingenting var roligt och jag trodde nästan att jag hade hela världens tyngd på mina axlar. Jag var inte riktigt mig själv och det fick gå ut över personer jag tycker om.

Men som genom ett trollslag förändrades allt det och de senaste dagarna har jag bara känt glädje i hjärtat! Glädje glädje över de människor som omger mig, glädje över en ljus framtid och glädje för över att vara just Elin Westerberg. Det är förunderligt hur livet kan gå från att kännas mörkt och dimmigt, till att vara ljust och hoppfullt, till synes helt utan anledning. Vad är det som styr glädjecentrat liksom? Ibland undrar man om det är hjärnan som spelar en spratt, eller om det helt enkelt är Gud som ingriper när man är som längst nere på botten. Både och kanske.

Hur som helst har denna nyfunna inspiration lett till att jag igår skrev om ett slut på en av sagorna till min sagobok och jag hade ett flyt som sällan uppkommer. Det var som att jag inte ens behövde tänka, jag bara skrev! När jag var nöjd kollade jag på klockan och upptäckte till min förvåning att det hade gått 45 minuter! Det kändes som tio.

Idag fortsatte min inspiration och efter en halvtimmes spinningpass så ägnade jag en timme åt att koreografera ett riktigt bra stycke till dansen som jag ska lära ut på min dansworkshop på Någonting Större i Vännäs under påskhelgen. Jag känner mig verkligen taggad på att hålla en egen workshop och jag hoppas att det kommer många som vill gå på den! Vilken utmaning det kommer bli - and I love it!

Det är väl tur att det finns dagar som man får ha flyt också, men man hade inte kunnat uppskatta dem utan de där trista, grå. Så vi välkomnar dem också - bara de inte dyker upp allt för ofta.