Resan började på ett plan till den nya blomman

 Ur min resedagbok:

Onsdag 8 februari 2012 kl. 18.39


Efter att ha åkt buss nästan hela dagen är vi ganska sega i huvudet. Vi lämnade Jönköping redan 10.15 efter gemensam bön i kyrkan tillsammans med resten av klassen. Det var inte roligt att säga hejdå, men det känns bra att veta att det kommer ett hej också. Ett återseende att se fram emot.

Men nu sitter vi incheckade och klara utanför gaten och väntar på att få kliva ombord planet som ska ta oss till Addis Abeba, "den nya blomman", Etiopiens huvudstad. De sista samtalen rings till nära och kära och snart finns inte längre någon återvändo, för då åker vi!

/Elin


Torsdag 9 februari 2012 kl. 04.00

På väg till Afrika. Helt sjukt att jag sitter på ett flygplan på väg till ett av världens fattigaste länder, nämligen Etiopien. Det är overkligt och svårt att förstå att jag inte åker tillbaka till Sverige förrän om ungefär sju veckor. Då kommer jag att vara fylld av nya erfarenheter, upplevelser och minnen för livet. Men det är då, just nu känner jag bara en stor tomhet och ovisshet inför vad som komma skall, men jag har stora förväntningar på vad som ligger framför mig.

Men en av de känslor som är tydligast just nu är tröttheten. Flygresan har varit lång och jag har inte kunnat sova särskilt många timmar, bara 2 eller 3. Klockan är fyra på morgonen, svensk tid och jag tror vi kommer få frukost snart.

Det är första gången jag flyger så långt och jag har aldrig flugit på natten förut. Jag visste inte att det var så svårt att sova på flygplan. För det första sitter man inklämd i ett litet säte, utan särskilt mycket benutrymme (och jag har ändå ovanligt korta ben...)  och det begränsar ens möjligheter att hitta ett bekvämt sätt att sova på. Skulle man ändå mot förmodan hitta en bekväm sittställning så dröjer det inte länge innan man blir väckt. Är det inte ens reskamrat som råkar stöta till en så är det lampor som tänds, ljud som låter eller flygvärdinnor som kommer med mat eller kaffe. Missförstå mig inte, det är en väldigt trevlig flight, men bara lite väl jobbigt när det enda man vill är att sova.

Jag tror nämligen att dagen som vi har framför oss kommer att ta sin beskärda del av energin ändå. Det kommer bli många spännande intryck och vi kommer behöva all den sömn vi kan få. Men förhoppningsvis kan vi ta igen förlorad sömn nästa natt, vår första på etiopisk mark. Jag ber:

Fader, beskydda oss på vår resa. Låt inget ont drabba oss och var med oss varje dag framöver. Välsigna de timmars sömn vi får i natt så att vi kan gå mot morgonljuset med glädje och frid i hjärtat. Hindra negativa tankar från att slå rot och fyll oss med ny kraft från din källa, varje dag. Amen.


/Elin

Snart åker vi!

Imorgon smäller det! ... eller förhoppningsvis inte, vi hoppas på en lugn och trygg flygresa till de södra delarna av världen. Än så länge är alla alternor friska och humöret är på topp, även fast vi alla har lite blandade känslor.

Det kommer att bli en fantastisk resa, men samtidigt en väldigt stor utmaning. Vi ska besöka kulturer som vi aldrig har varit i kontakt med tidigare och leva på ett sätt som vi inte är vana vid. Vi kommer att se platser och miljöer som vi aldrig har kunnat föreställa oss och möta människor som vi kommer fästa oss vid och inte vilja lämna. Jag är övertygad om att dessa veckor utomlands kommer att kunna förändra oss, öppna våra perspektiv och vi kommer att ha lärt oss mycket när vi väl sätter foten på svensk mark igen.

Min förhoppning är att denna resa ska bli minnesvärd och betydelsefull på ett positivt sätt, så att jag kan se tillbaka på den med glädje och dra nytta av de erfarenheter den har gett mig. Jag hoppas att det ska vara värt pengarna och att jag inte ska behöva ha magsjuka på grund av en onödig bakterie eller ligga i koma för att jag blivit biten av en orm som gillade mina converse lite för mycket. Jag ber Gud om beskydd och vågar gå i tro att han faktiskt skyddar oss där vi går fram. Jag tror att Gud kommer leda oss längs vägen och jag förväntar mig att han ska hjälpa oss att göra resan till vår livs resa - en fantastisk upplevelse!

P.s. Byter bakgrundsbild så att ni bättre ska få en känsla på hur jag har det under tiden jag är borta. Jag ska försöka skriva så mycket jag kan under resan, men jag kan inte lova att det blir mycket, och kanske inte förrän vi är i Sydafrika, alltså om tre veckor ungefär... så då vet ni...

Tillfälligt ute

Väskorna är packade och lägenheten städad, för ikväll flyttar vi ut. Vi ska nämligen hyra ut vår lägenhet under tiden som vi är borta, till en tjej som vi aldrig har träffat tidigare. Men det ska nog gå bra, hon verkar schysst. Sedan ska vi bo hos andra i några dagar innan vi sätter oss på bussen mot Arlanda. Därifrån flyger vi på onsdagkväll och är framme på torsdag i Etiopien, Addis Abeba närmare bestämt. Där ska vi vara några dagar och bekanta oss med kulturen och miljön innan vi fortsätter till några andra byar och städer i landet. Ungefär tre veckor är vi i Etiopien innan vi drar ner till Sydafrika och gör det landet ännu mer osäkert än det redan är.

Tagga till tusen

Det har varit lite väl dött på bloggen den senaste tiden och jag skäms lite grann... Men i ärlighetens namn har jag varit rätt upptagen och njutit av livet som bibelskoleelev, flickvän, syster och vän. Jag har med andra ord spenderat mycket tid i kyrkan, med vänner och med min pojkvän. Dessutom har jag hunnit åka fram och tillbaka till Örebro för att hälsa på min syster och hennes kille. Det var roligt att äntligen få presentera min Daniel för hennes PP och inte fullt förvånande pratade de en del politik och historia som verkar vara något av deras intressen båda två.

Men det som allra mest har präglat mina senaste veckor är tankarna och förberedelserna inför resan som närmar sig med stormsteg. Om bara en vecka står vi på arlanda och väntar på flyget som ska ta oss till Etiopien. Igår packade jag väskan nästan helt full och ikväll ska jag och Maria sy docktröjor till handdockorna (stora ena) som vi ska ha med oss på resan. Det har varit mycket att ordna med och det finns fortfarande en hel del kvar. Men på söndag hoppas jag att allt ska vara klart, för då flyttar jag och Johanna ut. Vi ska nämligen hyra ut vår lägenhet till en annan tjej under tiden vi är borta.

Längtar som en galning att få sätta foten på afrikansk mark, men jag vet att jag kommer längta mycket tillbaka. Det blir skönt att få åka hem till familjen och vila ut när jag kommer tillbaka från resan. Men först ska jag TAGGA!!!

Bakom ridån

Sitter och drömmer mig bort till en speciell plats, en helt annan värld. En värld så långt borta från min egen lilla bubbla som man kan komma. Till en värld så full av liv, men samtidigt så full av död. En världsdel jag aldrig har besökt men som jag snart ska bli mitt hem i sex veckor. Jag talar förstås om Afrika.

Etiopien och Sydafrika - två länder vars stora hemligheter är dolda för mig som av en tjock ridå. Jag kan bara gissa mig till vad som döljer sig där bakom. I några månader har jag läst och hört om dessa länder mer än jag någonsin gjort tidigare, och visst ser ridån numera lite tunnare ut, men det är först när jag sätter min fot innanför landets gränser som jag börjar glutta på kanten för att se vad som verkligen finns där. En värld full av glädje? En värld full av lidande? Vad som väntar vet jag inte, men så långt kan jag ana att ridån gömmer så mycket mer än man kan se även om man skulle gå riktigt nära. Men det är väl det som är det spännande. Mystiken. Ovissheten.  Förväntningarna. Känslan.

Ett land långt bortom bergen

Idag stod mycket dans på schemat på den sedvanliga alternafredagen.

Jag började lära ut en dans som jag koreograferat till denna låt och vi hann med en vers och refräng. Tjejerna är grymt lättlärda och talangfulla tycker jag, så en stor fet guldstjärna till dem. Sedan övade vi en annan dans som vi ska visa upp ikväll när vi ska iväg till Bottnaryd och hålla i en ungdomssamling där. Vi ska även visa ett tänkvärt taldrama och ett grymt kul clowndrama. En salig, härlig blandning á la Alternastyle.

Men det var inte allt vi hann med under dagen. Vi fick också lära oss mer om missionshistorian i Etiopien som vi ska resa till nästa vår. Visste ni att det var missionärer från Jönköpingstrakten som först planterade pingstförsamlingar i det landet? Läs lite mer om det här om du har lust.

Det känns otroligt spännande att åka iväg till Etiopien, ett land långt bortom bergen, och få träffa människor från en kultur helt olik vår egen. Jag tror knappt att jag kan föreställa mig hur det kommer att vara, men det är lite det som är charmen med det hela. Det kommer bli en utmaning för oss alla och jag ser fram emot att berätta om min resa när jag kommer hem. Men än är det några månader kvar. Resan är inte bokad än, vaccinationerna är inte tagna och vi har ännu inte lärt oss allt som vi kommer ha med i vår "toolbox" (dvs, de kreativa delarna vi ska visa upp). Men tiden går fort och snart står vi där på flygplatsen och säger hejdå till Sverige som får klara sig utan oss i sex hela veckor medan vi är långt långt borta och njuter av vårt livs äventyr.

Två soliga brudar ska till soliga Afrika.