Ur min resedagbok:
Onsdag 8 februari 2012 kl. 18.39
Efter att ha åkt buss nästan hela dagen är vi ganska sega i huvudet. Vi lämnade Jönköping redan 10.15 efter gemensam bön i kyrkan tillsammans med resten av klassen. Det var inte roligt att säga hejdå, men det känns bra att veta att det kommer ett hej också. Ett återseende att se fram emot.
Men nu sitter vi incheckade och klara utanför gaten och väntar på att få kliva ombord planet som ska ta oss till Addis Abeba, "den nya blomman", Etiopiens huvudstad. De sista samtalen rings till nära och kära och snart finns inte längre någon återvändo, för då åker vi!
/Elin
Torsdag 9 februari 2012 kl. 04.00
På väg till Afrika. Helt sjukt att jag sitter på ett flygplan på väg till ett av världens fattigaste länder, nämligen Etiopien. Det är overkligt och svårt att förstå att jag inte åker tillbaka till Sverige förrän om ungefär sju veckor. Då kommer jag att vara fylld av nya erfarenheter, upplevelser och minnen för livet. Men det är då, just nu känner jag bara en stor tomhet och ovisshet inför vad som komma skall, men jag har stora förväntningar på vad som ligger framför mig.
Men en av de känslor som är tydligast just nu är tröttheten. Flygresan har varit lång och jag har inte kunnat sova särskilt många timmar, bara 2 eller 3. Klockan är fyra på morgonen, svensk tid och jag tror vi kommer få frukost snart.
Det är första gången jag flyger så långt och jag har aldrig flugit på natten förut. Jag visste inte att det var så svårt att sova på flygplan. För det första sitter man inklämd i ett litet säte, utan särskilt mycket benutrymme (och jag har ändå ovanligt korta ben...) och det begränsar ens möjligheter att hitta ett bekvämt sätt att sova på. Skulle man ändå mot förmodan hitta en bekväm sittställning så dröjer det inte länge innan man blir väckt. Är det inte ens reskamrat som råkar stöta till en så är det lampor som tänds, ljud som låter eller flygvärdinnor som kommer med mat eller kaffe. Missförstå mig inte, det är en väldigt trevlig flight, men bara lite väl jobbigt när det enda man vill är att sova.
Jag tror nämligen att dagen som vi har framför oss kommer att ta sin beskärda del av energin ändå. Det kommer bli många spännande intryck och vi kommer behöva all den sömn vi kan få. Men förhoppningsvis kan vi ta igen förlorad sömn nästa natt, vår första på etiopisk mark. Jag ber:
Fader, beskydda oss på vår resa. Låt inget ont drabba oss och var med oss varje dag framöver. Välsigna de timmars sömn vi får i natt så att vi kan gå mot morgonljuset med glädje och frid i hjärtat. Hindra negativa tankar från att slå rot och fyll oss med ny kraft från din källa, varje dag. Amen.
/Elin
Onsdag 8 februari 2012 kl. 18.39
Efter att ha åkt buss nästan hela dagen är vi ganska sega i huvudet. Vi lämnade Jönköping redan 10.15 efter gemensam bön i kyrkan tillsammans med resten av klassen. Det var inte roligt att säga hejdå, men det känns bra att veta att det kommer ett hej också. Ett återseende att se fram emot.
Men nu sitter vi incheckade och klara utanför gaten och väntar på att få kliva ombord planet som ska ta oss till Addis Abeba, "den nya blomman", Etiopiens huvudstad. De sista samtalen rings till nära och kära och snart finns inte längre någon återvändo, för då åker vi!
/Elin
Torsdag 9 februari 2012 kl. 04.00
På väg till Afrika. Helt sjukt att jag sitter på ett flygplan på väg till ett av världens fattigaste länder, nämligen Etiopien. Det är overkligt och svårt att förstå att jag inte åker tillbaka till Sverige förrän om ungefär sju veckor. Då kommer jag att vara fylld av nya erfarenheter, upplevelser och minnen för livet. Men det är då, just nu känner jag bara en stor tomhet och ovisshet inför vad som komma skall, men jag har stora förväntningar på vad som ligger framför mig.
Men en av de känslor som är tydligast just nu är tröttheten. Flygresan har varit lång och jag har inte kunnat sova särskilt många timmar, bara 2 eller 3. Klockan är fyra på morgonen, svensk tid och jag tror vi kommer få frukost snart.
Det är första gången jag flyger så långt och jag har aldrig flugit på natten förut. Jag visste inte att det var så svårt att sova på flygplan. För det första sitter man inklämd i ett litet säte, utan särskilt mycket benutrymme (och jag har ändå ovanligt korta ben...) och det begränsar ens möjligheter att hitta ett bekvämt sätt att sova på. Skulle man ändå mot förmodan hitta en bekväm sittställning så dröjer det inte länge innan man blir väckt. Är det inte ens reskamrat som råkar stöta till en så är det lampor som tänds, ljud som låter eller flygvärdinnor som kommer med mat eller kaffe. Missförstå mig inte, det är en väldigt trevlig flight, men bara lite väl jobbigt när det enda man vill är att sova.
Jag tror nämligen att dagen som vi har framför oss kommer att ta sin beskärda del av energin ändå. Det kommer bli många spännande intryck och vi kommer behöva all den sömn vi kan få. Men förhoppningsvis kan vi ta igen förlorad sömn nästa natt, vår första på etiopisk mark. Jag ber:
Fader, beskydda oss på vår resa. Låt inget ont drabba oss och var med oss varje dag framöver. Välsigna de timmars sömn vi får i natt så att vi kan gå mot morgonljuset med glädje och frid i hjärtat. Hindra negativa tankar från att slå rot och fyll oss med ny kraft från din källa, varje dag. Amen.
/Elin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar