På gång igen

Nu har jag börjat komma igång med träningen efter ca två månaders uppehåll på grund av utlandsresan och en rejäl förkylning. Men nu är jag mer taggad än någonsin och kör stenhårt på att gymma varannan dag, vilket hittills har funkat väldigt bra för mig. Ca 30-40 min kondition på löpband eller crosstrainer + ca 20 min styrka i armar, mage, rygg. Känner mig redan lite tajtare sedan förra veckan och nu ska jag se till att skaffa den där beachkroppen som det sägs ska vara så nödvändigt att ha ;)

I väntan på andra tider

Tillbaka i Jönis händer det inte mycket spännande. Just nu känns det lite som att jag mest går runt och väntar på att det ska bli höst och att jag ska bli antagen till författarlinjen som jag ska söka. Det ska bli så spännande att testa på något nytt och sedan jag gav ut min första bok i höstas har jag fått lite försmak på det där med att publicera böcker.

Men jag pinnar på och ikväll är det "Connect - unga vuxna" i Pingstkyrkan igen och jag ser fram emot det. Som en av ledarna är det lätt att man ledsnar och tycker att det blir jobbigt efter ett tag, men nu har vi hittat en bra balans och jag tycker att det blir roligare för varje gång! Om du inte har hittat vår grupp på facebook där vi lägger ut all info, så är det bara att söka på "connect unga vuxna samling" eller nåt i den stilen, så ska du nog hitta den. Ikväll ska Jonas Fredriksson tala och det blir lovsång med Pauline och David. Om du har vägarna förbi, så titta gärna in där omkring 19.30. Du kan ju i alla fall sitta ner och låta oss bjuda dig på fika om inte annat!

Nu ska jag försöka mig på att sticka ett pannband, det är ju så förbenans kallt fortfarande (dock inget jämtemot i norr), speciellt när man ska ut med sköna lilla loppan (cykeln alltså, vad annars?). Vi får väl se hur bra jag lyckas...

En tid i norrland

Solen står högt på himlen, den har inte varit snål med varma strålar denna påsk. Vädret har varit helt fantastiskt här uppe i Forsnäs och jag hade inte kunnat önska mig ett bättre sätt att fira denna högtid på. Daniel har följt med mig hem till mina föräldrar för första gången på vårt fem månader långa förhållande och han säger att han "trivs oförskämt bra här", för att citera honom ordagrant. Vi har varit här sedan skärtorsdag och hunnit med en hel del. Skoterinvigning för Daniel, skranåkning in i granar, snowboard på Nalovardo, härligt häng med mina bästa sorsele/lyckselevänner och trevliga middagar med familjen. Det kunde inte ha blivit bättre.

Jag är så lyckligt lottad att jag inte bara har världens bästa familj, utan även världens bästa pojkvän! Det här bådar gott för framtiden.

En helt ovanlig 21-åring

För tre dagar sedan, närmare bestämt i lördags, firades världens bästa Amanda som hade fyllt 21 år. Hon hade dukat upp med smarriga pizzabullar och snygga cupcakes i olika färger. Människor kom och gick, jag fick träffa några nya trevliga personer och stämningen var på topp, precis som det ska vara. Amanda visade upp några av sina alster från den grafiska designskolan hon går, bland annat en kiwiapelsin gjord i photoshop och några andra roliga/häftiga/fina bilder som hängde på hennes kylskåp. Det blev många glada skratt och en riktigt trevlig kväll helt enkelt.

Resan började på ett plan till den nya blomman

 Ur min resedagbok:

Onsdag 8 februari 2012 kl. 18.39


Efter att ha åkt buss nästan hela dagen är vi ganska sega i huvudet. Vi lämnade Jönköping redan 10.15 efter gemensam bön i kyrkan tillsammans med resten av klassen. Det var inte roligt att säga hejdå, men det känns bra att veta att det kommer ett hej också. Ett återseende att se fram emot.

Men nu sitter vi incheckade och klara utanför gaten och väntar på att få kliva ombord planet som ska ta oss till Addis Abeba, "den nya blomman", Etiopiens huvudstad. De sista samtalen rings till nära och kära och snart finns inte längre någon återvändo, för då åker vi!

/Elin


Torsdag 9 februari 2012 kl. 04.00

På väg till Afrika. Helt sjukt att jag sitter på ett flygplan på väg till ett av världens fattigaste länder, nämligen Etiopien. Det är overkligt och svårt att förstå att jag inte åker tillbaka till Sverige förrän om ungefär sju veckor. Då kommer jag att vara fylld av nya erfarenheter, upplevelser och minnen för livet. Men det är då, just nu känner jag bara en stor tomhet och ovisshet inför vad som komma skall, men jag har stora förväntningar på vad som ligger framför mig.

Men en av de känslor som är tydligast just nu är tröttheten. Flygresan har varit lång och jag har inte kunnat sova särskilt många timmar, bara 2 eller 3. Klockan är fyra på morgonen, svensk tid och jag tror vi kommer få frukost snart.

Det är första gången jag flyger så långt och jag har aldrig flugit på natten förut. Jag visste inte att det var så svårt att sova på flygplan. För det första sitter man inklämd i ett litet säte, utan särskilt mycket benutrymme (och jag har ändå ovanligt korta ben...)  och det begränsar ens möjligheter att hitta ett bekvämt sätt att sova på. Skulle man ändå mot förmodan hitta en bekväm sittställning så dröjer det inte länge innan man blir väckt. Är det inte ens reskamrat som råkar stöta till en så är det lampor som tänds, ljud som låter eller flygvärdinnor som kommer med mat eller kaffe. Missförstå mig inte, det är en väldigt trevlig flight, men bara lite väl jobbigt när det enda man vill är att sova.

Jag tror nämligen att dagen som vi har framför oss kommer att ta sin beskärda del av energin ändå. Det kommer bli många spännande intryck och vi kommer behöva all den sömn vi kan få. Men förhoppningsvis kan vi ta igen förlorad sömn nästa natt, vår första på etiopisk mark. Jag ber:

Fader, beskydda oss på vår resa. Låt inget ont drabba oss och var med oss varje dag framöver. Välsigna de timmars sömn vi får i natt så att vi kan gå mot morgonljuset med glädje och frid i hjärtat. Hindra negativa tankar från att slå rot och fyll oss med ny kraft från din källa, varje dag. Amen.


/Elin

Låt mig få vara ett ljus

"Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp." Jer 29:11

Tack Gud för att du har en plan med mitt liv. Du har förutbestämt min existens redan innan min födelse och satt ut en väg för mig att gå. Jag ber att du ska visa den vägen för mig, hjälp mig att hitta det som du har kallat mig till. Förlåt mig för att jag är blind ibland och öppna därför mina ögon, så att jag kan se din vilja med mitt liv. Låt mig få vara ett ljus för andra i denna mörka värld, låt mig få sprida glädje och kärlek till mina medmänniskor. Ge mig tålamod som kan sträcka sig längre än alla negativa tankar och fyll mig med din frid.

Amen.