fredag 30 december 2011

Det är nästan skrattretande

Det kanske börjar vara dags att berätta att jag har funnit ut att jag kanske har en allergi. Jag som alltid trott mig vara en av de lyckligt lottade som inte är allergisk mot någon mat, har nu alltså börjat få röda, kliande utslag/exem på hals, underarmar och i ansiktet varje gång jag äter något med tomat, citrus och jordgubbar. Fram till ikväll trodde jag även att det var allt det var. Nog kan man väl överleva utan dessa ingredienser.

Men som om det skulle vara nog så misstänker jag nu att även det godaste en tjej kan äta tillhör kategorin av mina allergier... nämligen CHOKLAD!! Vad är detta?! Jag kan ju inte vara ALLERGISK MOT CHOKLAD!! Hur ska jag nu överleva?! Det var som ett slag i ansiktet när jag insåg att anledningen till att min högra underarm har kliat hela kvällen kan ha varit för att jag fick en gratis kexchoklad på Unite som jag såklart åt utav. Och choklad som är i princip det enda godis jag brukar äta... men det kanske är bra... jag kanske behöver detta, choklad har jag ju ändå alltid ätit mer av än jag behöver.

Det roliga i historien är att jag bad Gud om hjälp att leva ett nyttigare liv - är det så här han hjälper mig? Han har humor den där killen! Så jag går mot 2012 och ett sundare liv utan tomat, citrusfrukter, jordgubbar och choklad!

P.s. ska till läkaren den 9:e för att utreda detta så texten kan tas med en nypa salt... men det är ändå synd om mig!

måndag 26 december 2011

En lång färd väntar

Imorgon påbörjas resan mot Jönköping för nya äventyr i den vackra staden! Dock ska jag och Johanna åka buss större delen av vägen och dessutom på natten, så vi får verkligen be att det ska gå bra och att vi kommer fram helskinnade och kanske inte allt för trötta. När vi dessutom har med oss fyra väskor var så finns det ännu större anledning att önska oss lycka till på färden. Det värsta blir nog alla jobbiga blickar från andra passagerare som vi kommer att störa när vi drar fram med vårt åbäke.

Jag får nog ta och köpa en större resväska till nästa jul. Någon som har en till salu?

söndag 25 december 2011

Bakom ridån

Sitter och drömmer mig bort till en speciell plats, en helt annan värld. En värld så långt borta från min egen lilla bubbla som man kan komma. Till en värld så full av liv, men samtidigt så full av död. En världsdel jag aldrig har besökt men som jag snart ska bli mitt hem i sex veckor. Jag talar förstås om Afrika.

Etiopien och Sydafrika - två länder vars stora hemligheter är dolda för mig som av en tjock ridå. Jag kan bara gissa mig till vad som döljer sig där bakom. I några månader har jag läst och hört om dessa länder mer än jag någonsin gjort tidigare, och visst ser ridån numera lite tunnare ut, men det är först när jag sätter min fot innanför landets gränser som jag börjar glutta på kanten för att se vad som verkligen finns där. En värld full av glädje? En värld full av lidande? Vad som väntar vet jag inte, men så långt kan jag ana att ridån gömmer så mycket mer än man kan se även om man skulle gå riktigt nära. Men det är väl det som är det spännande. Mystiken. Ovissheten.  Förväntningarna. Känslan.

Pepparkakspyssel

En liten tradition som vi har hemma hos familjen Westerberg är att göra stora pepparkakshjärtan som vi sedan dekorerar och hänger upp i röda snören i gardinen.

Det är superenkelt! Om man inte redan har en pepparkaksform i den storleken man önskar så kan man klippa ut en mall ur ett vanligt papper. Sedan kavlar man bara ut pepparkaksdeg på vanligt vis, lägger mallen på och skär ut med ett verktyg, jag brukar använda en vanlig matkniv. Sedan får de gräddas i ugn på 175-200 grader tills de blivit gyllenbruna. Direkt man tar ut dem ur ugnen gör man två små hål med något lämpligt, en äppelkärnare brukar funka bra, och sedan får de svalna på bakplåt.

Kristyr kan man köpa färdigt i matvarubutiker men jag brukar göra den av florsocker och vatten. Tricket är att inte ha för mycket vätska, då rinner den bara iväg. Det ska vara mycket fastare än man tror. Så fort kristyren är klar och kakorna har svalnat ska de garneras och då är det bästa att ta hjälp av en sprits. Har man ingen kan man göra en strut av bakplåtspapper som man klipper upp lite i toppen. 

Bara fantasin sätter gränser!


lördag 24 december 2011

fredag 23 december 2011

För en varm och gosig vinter

I onsdags började jag på ett litet spontant projekt.

Jag fick lust att sticka några juliga vantar så jag köpte garn i sorsele - vitt, rött och marinblått. Försökte sedan hitta något passande mönster på garnstudio.com, men inget av de vantmönster jag hittade föll mig i smaken. Det gjorde däremot detta mönster på grytlappar, så jag kopierade helt enkelt lite av det, ändrade lite färger, och skapade ett eget vantmönster av det. Kreativt, om jag får säga det själv. Det tog bara två dagar, sen var båda vantarna klara. Här är resultatet!





Vad tycks, rätt fina, eller hur?

Tror jag ska behålla detta par själv, det var allt för länge sen jag stickade något till mig själv, men om du vill beställa ett par så är det bara att höra av sig. Jag stickar i vilka färger och mönster du vill, även mössor, halsdukar och sockor. Ha en riktigt varm och gosig jul, det ska jag i alla fall!

Det blir bättre ur ett helhetsperspektiv

Kommentar från Petter Löfgren på inlägget Dagens bibelcitat:
Jag är inte troende, och tror inte på bibliska berättelser i större utsträckning än att den i viss mån kan baseras på verkliga personer. I Mark 7:14-23 står det bl.a. "Se­dan kal­la­de han till sig fol­ket och sa­de: 'Hör på mig al­le­sam­mans och försök att förstå. Ing­et av det som kom­mer in i människan ut­i­från kan göra hen­ne oren. Ba­ra det som kom­mer ut ur människan kan göra hen­ne oren'... Därmed förkla­ra­de han all föda ren. Men han sa­de: 'Det som kom­mer ut ur människan, det gör hen­ne oren. Ty ini­från, ur människor­nas hjärtan, kom­mer de on­da tan­kar­na, otukt, stöld, mord, äkten­skaps­brott, självisk­het, onds­ka, be­dräge­ri, li­der­lig­het, av­und, förtal, högmod, förblin­del­se' ”. Vidare står det i Rom 1:18-32: "Ty Guds vre­de up­pen­ba­ras från him­len och drab­bar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller san­ning­en fång­en i orättfärdig­het." samt "Det man kan ve­ta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det up­pen­bart för dem. Ty allt­se­dan värl­dens ska­pel­se har hans osyn­li­ga egen­ska­per, hans evi­ga makt och gu­dom­lig­het, kun­nat upp­fat­tas i hans verk och va­rit syn­li­ga. Därför finns det ing­et försvar för dem; de har haft kun­skap om Gud men in­te ärat ho­nom som Gud el­ler tac­kat ho­nom." Ditt påstående om att ett liv enligt bibeln leder till en bättre värld, fick mig först förbannad. Jag tänkte direkt på allt religionsrelaterat förtryck och de mord som heliga skrifter (inte minst bibeln) bidrar och bidragit till, vilket upprätthålls och rättfärdigas genom heliga skrifterna som ENBART finns kvar för att folk höjer dem till skyarna som dig. Men jag sansade mig och relaterade din övertygelse till dessa tre utrag ur bibeln istället - kopplat till min egen oförståelse. Enligt bibeln bör jag förstå och vara varse guds storhet, trots hans "osynlighet" och varande i vår värld genom en helig skrift (skriven av vem?). Du kan enkelt likna min skepticism (läs källkritik) med att jag ställer mig frågande till om det skulle stå att "McDonalds räddade världen ur andra världskriget" i min historiabok i skolan. Jag skulle i det fallet upptäcka att boken var sponsrad av McDonalds, som vill sprida en vinklad bild av verkligheten till sin fördel. I mitt "misslyckande" att förstå Guds och bibelns relevans i mitt liv, så fastslår dessa religionsinstanser att jag är ond av naturen och att all ondska enbart kan komma genom mig. Det låter ju som en bra utgångspunkt - att få människor att känna rädsla och frukta sin "ledare", istället för att kanske predika om att möjligheterna till att göra gott finns bara i människan, i ens agerande. I slutändan döms jag, av Gud, för att inte förstå innebörden av honom eller ett för mig ologiskt resonemang, till att brinna i helvetet. Det låter rättvist. Annars, GOD JUL !!!


Svar: Tack för inlägget! Mycket intressant att läsa. För det första måste vi klargöra att de finns det stora skillnader mellan troende och troende. Alla tolkar inte Bibeln (eller andra heliga skrifter om vi pratar religion generellt) på samma sätt och alla lever inte efter den på samma sätt. Jag kan hålla med att det finns mycket ont som har skett i samband med religionsutövare, men det händer oftast i samband med människor som tolkat de heliga skrifterna bokstavstroget, och därmed vill leva efter dem till punkt och pricka - kosta vad det kosta vill. 
     Jag skulle alltså hävda att när det sker något i stil med det som du kallar för "religionsrelaterat förtryck och mord" inte är något som Bibeln står bakom och uppmuntrar, utan att det istället är människor som har tagit olika bibeltexter ur sitt sammanhang och tolkat dem bokstavstroget utan att egentligen fundera på Bibelns egentliga budskap och vad den vill förmedla till oss. Det beror enligt mig helt enkelt på okunskap om Gud. 
     För om man studerar Bibeln ur ett helhetsperspektiv, alltså både utifrån texternas naturliga betydelse, men också utifrån den historiska betydelsen, dvs. när, hur, varför, av vem och till vem/vilka de olika texterna skrevs så kan man se den ur ett helt nytt perspektiv och sedan kan man tillämpa grundmeningen till vår tid idag. Jag anser alltså att man till en viss mån måste "tolka om" de olika texterna idag, vi kan inte ta allting bokstavligen, eftersom den skrevs för tvåtusen år sedan och vår värld i många fall har förändrats. Men Bibelns grundmening finns fortfarande kvar och jag står fast vid det jag skrev i inlägget att det är att uppmuntra människan att göra gott mot andra, för det vinner vi alla på!
     Man kan också välja om man vill se det negativa eller det positiva. Media till exempel, framhäver ofta de negativa sidorna med religionen, alltså dessa förtryck och mord som du talar om. Det de sällan skriver om är alla de miljontals kristna organisationer som endast vill göra gott och som ger  en stor del av sin energi och sin tid till att bara hjälpa och göra gott. Då kan man istället ställa sig frågan om kristna gör mer gott än ont i världen. 
     Jag tror dessutom inte att man döms till att brinna i helvetet för att man inte förstår Gud, eller för att man råkar ta ett snedsteg i livet. Ingen är perfekt, men det finns räddning för alla som vill det. Och även om man inte "tar emot" Jesus så är min personliga tro att man kommer till himlen bara genom att vara en i huvudsakligen god människa med övervägande sunda tankar och ageranden. Sedan kan man ställa sig frågan om det finns ett "helvete" och vad nu det skulle vara för något, men det tänker jag inte ge mig in på i detta inlägg. Hoppas du har kunnat få lite klarhet i hur jag tänker och om inte så är det bara att fråga på, jag diskuterar gärna. God jul! 


P.s. Bibeln skrevs under en period på ca 1600 år (ca 1500 f.Kr - 100 e.Kr) av många olika människor, bland andra ledare/viktiga personer för det judiska folkets stam och av Jesu lärjungar och andra som levde nära honom. Texterna har valts ut och redigerats av skriftlärda fram till ca 100 e.Kr och alla texter anses vara skrivna av människor som varit inspirerade (in-spirerade) av Gud genom den helige anden, alltså säger man att det är Guds ord. 

fredag 16 december 2011

Rynkiga kramar

Idag hade jag den första jobbdagen i en serie av tre. Helgen är fullbokad med jobb inom äldrevården i Sorsele och jag är rätt nöjd med det. Som bekant finns det inget överflöd med saker att göra i Sorseletrakten så att jobba är väl bland det bästa man kan sysselsätta sig med.

Men det är helt okej. Jag har nog saknat gamlingarna lite ändå så det kändes bra att få ta hand om dem igen. Det är ju ändå rätt mysigt att få gå in till någon och ropa "God morgon, god morgon!" med sin mest klingande röst och få ett trött, men glädjefyllt "God morgon" tillbaka, tillsammans med en mysig kram av ett par rynkiga armar som sticker upp genom täcket. Då är det som att hjärtat smälter en aning och hela dagen går som på räls.

torsdag 15 december 2011

En tidig jul

I söndags upptäckte jag att det är fullt möjligt att fira jul vilken dag det än är. Denna insikt kom jag till efter att jag och Daniel hade vår första "julafton" tillsammans den 11:e december istället för den 24:e.
     Vi gick in för att det skulle vara julafton och då blev det julafton, så lätt var det! Dagen firades med julgröt, julmusik, Yatzy, finkläder, Disneys version av filmen "A Christmas Carol", god middag och julklappsutdelning. Stämningen var precis som den ska vara på jul och det var väldigt trevligt att vara bara vi två, sådär lagom innan jag åkte norrut. Vem behöver släkt och vänner när man är kär? ;)

Här kommer lite bilder på vår fantastiska dag tillsammans:

Fika.

Finklädda.

Flummiga.

Förvånad. (observera julslipsen med tomtar på - underbar!)

Paket inslaget med en hockeybild och fotbollsklistermärken. Behöver jag säga att det var  Daniel som fick det?

Elins. (fick även en söt flaska med blåbärssaft!)

Daniels. (Burken innehåller te)

Berättelsen om tisdag den 13:e

Jag vaknade upp efter en natt med dålig sömn på ett av sj:s nattåg och kände mig mer eller mindre mörbultad. Liggvagnskupén bistod som vanligt med hårda "sängar" och obekväma kuddar, men smärtan byttes snabbt ut mot glädje när jag kikade ut genom tågkupén och såg ett snötäckt landskap framför mina ögon. Jönköping har denna vinter varit oerhört snål med den vita varan så det var skönt att se att åtminstone Norrland fortfarande levererar.


Min reskamrat Johanna var vid den tiden redan i full färd med att packa ihop sina saker, för snart var det dags att kliva av på en perrong i Umeå. Andra passagerare gjorde sig också redo för avstigning och bland dem ett sällskap som vi hade pratat med föregående dag, som vi visste skulle kliva av vid Örnsköldsvik. Snart förstod vi att tåget var försenat. Vem hade kunnat förutse det?...
     Stammis på SJ som Johanna är var hon inte särskilt förvånad, men jag blev inte alls glad och efter en stund letade vi oss fram genom hela tåget tills vi hittade någon slags personal. De meddelade att vi inte skulle hinna till bussen i Umeå som skulle ha tagit oss vidare till Lycksele, men att de hade beställt taxi från Vännäs, dit vi skulle komma om ca en halvtimme. Vi kunde därmed andas ut, det var trots allt bekvämare med taxi än buss och totalt blev vi bara ca 20 minuter sena till Lycksele - Johannas hemstad och platsen där jag spenderat de senaste tre åren i mitt liv.
     Där möttes vi på stationen av vår gamla gymnasievän Frida. Hon hämtade upp oss med bil och sedan rusade vi till Tannbergsskolan för att hinna till det traditionella lucia-fikat med NV-klasserna. Det satt många nya ettor i lokalen men också många välkända ansikten från tvåan och trean. Det blev ett kärt återseende med gamla lärare och vänner och vi fick oss även en lussebulle eller två innan vi gick till aulan för att se det årliga luciatåget.


Det var första gången jag satt på åskådarplatsen, jag har nämligen själv deltagit alla år jag gått gymnasiet. Det var alltid ett kul avbrott i stressen med de sista skolarbetena och proven som skulle göras innan jul. 
     Lite senare under dagen träffade jag och Johanna några tjejer som är med i TKU (Tannbegsskolans Kristna Ungdomar) och försökte peppa dem till att gå bibelskola när de gått ut gymnasiet. Jag hoppas de gör det, men vi får se hur det utvecklar sig. 
     Slutligen följdes Johanna, Frida och jag till second hand och sedan till lilla bageriet där vi fikade en skvätt innan jag drog till busstationen och åkte med kvällsbussen hem till Sorsele. 


Detta var berättelsen om tisdagen den 13:e december, på plats i Lycksele.

Dags att uppdatera

Känns som att jag inte varit så aktiv på bloggen som jag egentligen skulle vilja. Anledningen är helt enkelt att jag har haft bättre saker för mig än att sitta framför en dator i vinter. För nu är det äntligen vinter och jag har haft fullt upp med redovisningar i skolan, juklappsinköp, planering för julfesten med klassen och packning inför hemfärd till Sorsele. Men nu är den stressiga tiden förbi och jag sitter i soffan hemma i Forsnäs och tittar ikapp mig på årets julkalender och bara slappnar av. Det är skönt att vara hemma och trots att jag på sätt och vis saknar Jönköping lite grann så är det här mitt hjärta är just nu - i ett mysigt vardagsrum med julstämning och ekologisk mörk choklad.

Men jag hoppas att jag ska kunna uppdatera lite mer så småningom, nu när jag faktiskt har rätt bra med tid.

God jul på er alla!

tisdag 6 december 2011

Jaha, där.

Man hinner bara fråga vart snön tog vägen så vaknar man upp nästa dag och det ser ut såhär på marken...


Nu kan jag äntligen byta till lite juligare tema på bloggen.

Förresten så bor jag och Johanna i det där huset. Det lilla röda i mitten alltså. Bara så ni vet så har man inte råd att bo på något annat ställe än i cykelförråd när man som student flyttar till Jönköping.

söndag 4 december 2011

Dagens bibelcitat

Galaterbrevet 5:22-23
"Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen."

En av de absoluta hörnstenarna till varför jag tror är för att jag ser så mycket gott i Bibeln. Den uppmuntrar ständigt om att göra gott för andra människor, att vara trofast, visa kärlek, ödmjuka sig och helt enkelt vara en riktigt god människa. Många av de moraliska värderingar som vi har i vår kultur kommer från Bibeln och den är helt enkelt en bok som är värd att rätta sitt liv efter. Jesus är en grym förebild som aldrig menade något illa, trots att han ofta var rak och ärlig och kunde uppfattas som sträng för att få igenom sina budskap. Men han kunde omvända tusentals människor när han levde och gör det än idag. Om fler skulle leva som Bibeln lär skulle nog världen bli en lite bättre plats, det är i alla fall jag övertygad om.

Vart tog snön vägen?

Åh, jag har ätit alldeles för mycket godis i helgen. Påminn mig att inte äta så mycket godis igen...

Ska dock snart ut med Johanna för att bränna bort lite av det, så att jag får plats med julmaten om några veckor. Bara det slutar regna. Fattar inte varför det ska regna i december! Inte en enda snöflinga har jag sett, det är ju nästan så att man vill flytta tillbaka norrut bara för det. Men som tur är ska jag ju i alla fall fira jul i Sorsele och där sägs det ju ha kommit några centimeter vitt täcke. Längtar!

Telefonmysteriet

Idag har jag gått och blivit med HTC. Och jag har en sjuk historia till varför...

Torsdag för en vecka sedan:
Lina (min syster) ringer: - ELIN!! Jag har fått en ny telefon av min pojkvän!! ... *blablabla*
Jag (lite skämtsamt): Vad roligt, betyder det att jag får ta över din gamla htc då? Hehe...
Lina: Ja, det kan du väl kanske få göra...

Sedan pratar vi inte mer om det utan fortsätter prata om det faktum att hon fick en telefon av sin pojkvän bara sådär.

Nästa dag:
Jag stressar ut ur lägenheten för att hinna med bussen och efter ca 100 meter från huset upptäcker jag att min telefon är borta, men jag är rätt säker på att jag hade med mig den ut ur lägenheten. Börjar leta på marken men det är kolsvart och det ösregnar. Tänker att jag kanske glömt den ändå och springer upp till lägenheten, bara för att konstatera att den inte är där heller. På väg ner genom trapphuset träffar jag på tjejen som bor under mig. Hon har med sig två kompisar, de ska ut och röka. Jag berättar att jag tappat telefonen och ber dem hålla ögonen öppna. De lovar att säga till om de hittar den. Jag åker iväg med bussen, utan en aning om var min telefon befinner sig.

När jag och Johanna tar bussen hem sitter tjejen från lägenheten med sina kompisar i samma buss. De går före oss hem medan jag och Johanna letar lite utanför huset. Vi provar ringa på den, signaler går fram, men inget svar. När vi kommer in i trapphuset står tjejen i sin dörr.

Tjejen: Hittade ni telefonen?
Jag: Nej...
Tjejen: Har ni försökt ringa på den?
Jag: Ja...
Tjejen: Vi har en telefon här och det ringde på den. Vi försökte svara, men vi kunde inte låsa upp den.

Hon plockar fram min telefon och ger den till mig. Jag tänker att de är lite tröga som inte lyckats låsa upp den.

Jag: Så ni hittade den alltså?
Tjejen: Nej, men det kom in en man tidigare och frågade om det var våran, han hade hittat den framför sin parkerade bil.

Jag tackar så mycket och går upp till min lägenhet. Där märker jag att displayen har en konstig vit dimma runt om och knappsatsen är helt död. Inte konstigt att de inte kunde låsa upp den eller svara. Min telefon var alltså obrukbar så jag ringde till syrran och konstaterade att jag nu måste få köpa hennes gamla telefon. Min hade ju gått sönder.

Det roliga med denna historia är:
1. Om jag inte hade sagt åt tjejen att min telefon var borta, hade hon inte tagit emot den när mannen kom in och frågade vems det var.
2. Om inte jag och Johanna hade åkt samma buss så att de såg att vi var hemma hade jag troligtvis inte fått tillbaka telefonen samma kväll.
3. Seriöst, hur ofta tappar man sin telefon på marken?
4. Hur stor är sannolikheten att man gör det när det regnar och är kolsvart ute?
5. Hur stor är sannolikheten att man gör det dagen efter ens syster fått en ny telefon och man på skämt sagt att man vill ta över den gamla?
6. Min systers gamla telefon är bara ett halvår gammal och precis en sån som jag själv hade tänkt köpa.
7. Jag hade planerat att besöka min syster bara en vecka senare.
8. Johanna hade en reservtelefon som var nästan som min trasiga, bara några modeller äldre, som jag fick låna i en vecka.

Nu har alltså den veckan gått och jag har varit i Örebro och hämtat hem en sparsamt begagnad och därmed uppgraderat mig från en dumphone till en smartphone. Bra grej.

Jag tror inte allt detta skedde av en slump, jag tror minsann att Gud hade ett litet finger med i spelet.