Inget slut som inte för en ny början med sig

Jag tog ett enväldigt beslut igår om att börja blogga på blogg.se igen. Jag tänker även satsa mer på att blogga om intressanta saker och sådant som jag håller varmt om hjärtat, till exempel pyssel, handarbete, skrivande och foto. Så numera hittar ni mig på elinskammare.webblogg.se och jag ska försöka bli bättre på att uppdatera. Se you there? Kommentera gärna när ni hittat dit! :)

Kramen

Öland, here we come!

Har precis redigerat och skickat in min berättelse som ska vara med i en barnboksantologi i höst. Det känns riktigt bra. Jag är bara 19 (i fem veckor till) och får redan göra någonting som jag länge har drömt om. Bli publicerad. Kan man ha bättre förutsättningar när man ska börja en författarlinje?

Nu väntar en lång helg tillsammans med syster, systers pojkvän och pojkvän i en stuga på Öland.

Trevlig helg!

Ett steg närmare drömmen

Har haft en riktigt bra avslutande vecka med bibelklassen i det underbara sommarvädret. Vi har haft en fest med midsommartema och spenderat några varma dagar på Bunn. I fredags hade vi skolavslutning i Hovslätt pingstkyrka och det var mycket vackert och mycket trevligt. Lite blandade känslor, men jag känner mig ändå nöjd med året som gått. Det är slutet på en era, men nu väntar nya, storslagna äventyr med fröken Westerberg.

Kan meddela att jag blivit antagen till författarlinjen på Sörängens folkhögskola nu och även fått en plats på internatet! Ett steg närmare min dröm att få arbeta med böcker. Så nu står jag inför ett år i Nässjö, i ett litet rum, på en liten men mycket estetisk skola där jag hoppas att jag ska kunna utveckla ett fenomenalt skrivande. Jag kommer att försöka blogga lite mer, eftersom jag förhoppningsvis kommer ha lite mer tid för sånt när pojkvännen stannar kvar i Jönköping. Nära-förhållande i all ära, men jag tycker minsann att distans-förhållanden kan vara minst lika värdefulla för relationen. Det ger en tillfälle att tänka mer på vad man själv vill göra i sin vardag och friheten har lite lättare att infinna sig. Dessutom är det ju rätt så härligt att få sakna någon också, även om det gör ont i hjärtat ibland.

Inget nytt under solen

Inget nytt. Jag är sjuk och det blir inte alls bättre, känns som att jag är lika sjuk varje dag. Jag har varit tvungen att ställa in alla mina planer för veckan och det känns inte alls bra, med tanken på att det skulle ha blivit en sjukt bra vecka. Nu blev det inte så. Hoppas att helgen levererar ändå. Lite i alla fall. Det behöver jag efter denna tråkiga, lite ensamma vecka hemma i lägenheten.

Positivt är i alla fall att jag har haft tid att göra sånt som jag annars prioriterar bort. Nämligen virkat. Har insett att jag har alldeles för mycket spillgarn så jag har börjat virka blommor och grytlappar för brinnande livet. Typ det enda jag verkar orka med just nu. Bilder kommer nog upp senare när jag har fixat klämmor och sånt, så kan ni få köpa en klämblomma av mig om ni har lust. Bra va! 

Debuterande författare - på riktigt!

Hejsan!

Fullt upp har det varit de senaste veckorna och jag har inte riktigt hunnit stanna upp och reflektera särskilt mycket. Jag har haft mycket jobb på Lindgårdens äldreboende och arbetat mycket med olika skolprojekt.

En glad nyhet är dock att förlaget som kontaktade mig angående mitt manus förra året, men som det inte blev något av, har nu hört av sig igen. De frågade om de fick publicera en av sagorna i en barnboksantologi bestående av 15 olika berättelser av olika debuterande författare. Jag blev väldigt förvånad men självklart otroligt glad att de vill ha med min saga! I oktober kommer boken ut på marknaden så då kan man säga att jag blir publicerad på riktigt, av ett förlag som faktiskt vill ge ut något jag skrivit. Himla stolt jag är alltså. Blir en fin merit lagom till författarlinjen i höst.

Glöm inte att följa era drömmar, precis som jag gjort.

/Elin

På gång igen

Nu har jag börjat komma igång med träningen efter ca två månaders uppehåll på grund av utlandsresan och en rejäl förkylning. Men nu är jag mer taggad än någonsin och kör stenhårt på att gymma varannan dag, vilket hittills har funkat väldigt bra för mig. Ca 30-40 min kondition på löpband eller crosstrainer + ca 20 min styrka i armar, mage, rygg. Känner mig redan lite tajtare sedan förra veckan och nu ska jag se till att skaffa den där beachkroppen som det sägs ska vara så nödvändigt att ha ;)

I väntan på andra tider

Tillbaka i Jönis händer det inte mycket spännande. Just nu känns det lite som att jag mest går runt och väntar på att det ska bli höst och att jag ska bli antagen till författarlinjen som jag ska söka. Det ska bli så spännande att testa på något nytt och sedan jag gav ut min första bok i höstas har jag fått lite försmak på det där med att publicera böcker.

Men jag pinnar på och ikväll är det "Connect - unga vuxna" i Pingstkyrkan igen och jag ser fram emot det. Som en av ledarna är det lätt att man ledsnar och tycker att det blir jobbigt efter ett tag, men nu har vi hittat en bra balans och jag tycker att det blir roligare för varje gång! Om du inte har hittat vår grupp på facebook där vi lägger ut all info, så är det bara att söka på "connect unga vuxna samling" eller nåt i den stilen, så ska du nog hitta den. Ikväll ska Jonas Fredriksson tala och det blir lovsång med Pauline och David. Om du har vägarna förbi, så titta gärna in där omkring 19.30. Du kan ju i alla fall sitta ner och låta oss bjuda dig på fika om inte annat!

Nu ska jag försöka mig på att sticka ett pannband, det är ju så förbenans kallt fortfarande (dock inget jämtemot i norr), speciellt när man ska ut med sköna lilla loppan (cykeln alltså, vad annars?). Vi får väl se hur bra jag lyckas...

En tid i norrland

Solen står högt på himlen, den har inte varit snål med varma strålar denna påsk. Vädret har varit helt fantastiskt här uppe i Forsnäs och jag hade inte kunnat önska mig ett bättre sätt att fira denna högtid på. Daniel har följt med mig hem till mina föräldrar för första gången på vårt fem månader långa förhållande och han säger att han "trivs oförskämt bra här", för att citera honom ordagrant. Vi har varit här sedan skärtorsdag och hunnit med en hel del. Skoterinvigning för Daniel, skranåkning in i granar, snowboard på Nalovardo, härligt häng med mina bästa sorsele/lyckselevänner och trevliga middagar med familjen. Det kunde inte ha blivit bättre.

Jag är så lyckligt lottad att jag inte bara har världens bästa familj, utan även världens bästa pojkvän! Det här bådar gott för framtiden.

En helt ovanlig 21-åring

För tre dagar sedan, närmare bestämt i lördags, firades världens bästa Amanda som hade fyllt 21 år. Hon hade dukat upp med smarriga pizzabullar och snygga cupcakes i olika färger. Människor kom och gick, jag fick träffa några nya trevliga personer och stämningen var på topp, precis som det ska vara. Amanda visade upp några av sina alster från den grafiska designskolan hon går, bland annat en kiwiapelsin gjord i photoshop och några andra roliga/häftiga/fina bilder som hängde på hennes kylskåp. Det blev många glada skratt och en riktigt trevlig kväll helt enkelt.

Resan började på ett plan till den nya blomman

 Ur min resedagbok:

Onsdag 8 februari 2012 kl. 18.39


Efter att ha åkt buss nästan hela dagen är vi ganska sega i huvudet. Vi lämnade Jönköping redan 10.15 efter gemensam bön i kyrkan tillsammans med resten av klassen. Det var inte roligt att säga hejdå, men det känns bra att veta att det kommer ett hej också. Ett återseende att se fram emot.

Men nu sitter vi incheckade och klara utanför gaten och väntar på att få kliva ombord planet som ska ta oss till Addis Abeba, "den nya blomman", Etiopiens huvudstad. De sista samtalen rings till nära och kära och snart finns inte längre någon återvändo, för då åker vi!

/Elin


Torsdag 9 februari 2012 kl. 04.00

På väg till Afrika. Helt sjukt att jag sitter på ett flygplan på väg till ett av världens fattigaste länder, nämligen Etiopien. Det är overkligt och svårt att förstå att jag inte åker tillbaka till Sverige förrän om ungefär sju veckor. Då kommer jag att vara fylld av nya erfarenheter, upplevelser och minnen för livet. Men det är då, just nu känner jag bara en stor tomhet och ovisshet inför vad som komma skall, men jag har stora förväntningar på vad som ligger framför mig.

Men en av de känslor som är tydligast just nu är tröttheten. Flygresan har varit lång och jag har inte kunnat sova särskilt många timmar, bara 2 eller 3. Klockan är fyra på morgonen, svensk tid och jag tror vi kommer få frukost snart.

Det är första gången jag flyger så långt och jag har aldrig flugit på natten förut. Jag visste inte att det var så svårt att sova på flygplan. För det första sitter man inklämd i ett litet säte, utan särskilt mycket benutrymme (och jag har ändå ovanligt korta ben...)  och det begränsar ens möjligheter att hitta ett bekvämt sätt att sova på. Skulle man ändå mot förmodan hitta en bekväm sittställning så dröjer det inte länge innan man blir väckt. Är det inte ens reskamrat som råkar stöta till en så är det lampor som tänds, ljud som låter eller flygvärdinnor som kommer med mat eller kaffe. Missförstå mig inte, det är en väldigt trevlig flight, men bara lite väl jobbigt när det enda man vill är att sova.

Jag tror nämligen att dagen som vi har framför oss kommer att ta sin beskärda del av energin ändå. Det kommer bli många spännande intryck och vi kommer behöva all den sömn vi kan få. Men förhoppningsvis kan vi ta igen förlorad sömn nästa natt, vår första på etiopisk mark. Jag ber:

Fader, beskydda oss på vår resa. Låt inget ont drabba oss och var med oss varje dag framöver. Välsigna de timmars sömn vi får i natt så att vi kan gå mot morgonljuset med glädje och frid i hjärtat. Hindra negativa tankar från att slå rot och fyll oss med ny kraft från din källa, varje dag. Amen.


/Elin

Låt mig få vara ett ljus

"Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp." Jer 29:11

Tack Gud för att du har en plan med mitt liv. Du har förutbestämt min existens redan innan min födelse och satt ut en väg för mig att gå. Jag ber att du ska visa den vägen för mig, hjälp mig att hitta det som du har kallat mig till. Förlåt mig för att jag är blind ibland och öppna därför mina ögon, så att jag kan se din vilja med mitt liv. Låt mig få vara ett ljus för andra i denna mörka värld, låt mig få sprida glädje och kärlek till mina medmänniskor. Ge mig tålamod som kan sträcka sig längre än alla negativa tankar och fyll mig med din frid.

Amen.

En såndär bra kväll

Igår hade vi ett riktigt härligt möte på Connect - unga vuxna, med temat bön. Det blev lovsång, bönestationer och ett peppande snack av Emelie. Efteråt stannade de flesta kvar och vi fikade tillsammans i pingstkyrkans café. Det blev verkligen gött häng och jag lärde känna några nya snubbar, riktigt trevligt! Om två veckor kör vi igen och jag hoppas på en riktigt härlig kväll då med. Det händer något fantastiskt när man kommer tillsammans flera unga och tillber Gud. Stämningen hade inte kunnat vara bättre!

Konsten att våga andas ut

Tomt i lyan när både frugan och pojkvännen är ute på äventyr, åt varsitt håll i denna stora värld. Har pinat mig igenom en stor pyramid med disk och lastat in hög på hög av nytvättade kläder i garderober och skåp. Efter en och en halv månaders resa är jag tömd på energi och med en förkylning som inte verkar vilja släppa taget om mig kan jag inte göra mycket mer än det allra nödvändigaste. Det inkluderar även planering inför Connect - unga vuxna som går av stapeln imorgon. Ännu finns det mycket som måste ordnas och jag känner inte riktigt att tiden och orken räcker till. Helst av allt vill jag bara ligga ner, kurera mig och kanske läsa någon bra bok. Har nyligen fått en helt fenomelalt bra bok av min pojkvän och den passar mig utmärkt i och med att jag kommer söka en författarlinje till hösten.

Jag kanske borde skriva en bok som heter "Konsten att skaffa världens bästa pojkvän"?
 Fast det är klart... då skulle jag ju bara få massor med konkurrens ;)

Snart åker vi!

Imorgon smäller det! ... eller förhoppningsvis inte, vi hoppas på en lugn och trygg flygresa till de södra delarna av världen. Än så länge är alla alternor friska och humöret är på topp, även fast vi alla har lite blandade känslor.

Det kommer att bli en fantastisk resa, men samtidigt en väldigt stor utmaning. Vi ska besöka kulturer som vi aldrig har varit i kontakt med tidigare och leva på ett sätt som vi inte är vana vid. Vi kommer att se platser och miljöer som vi aldrig har kunnat föreställa oss och möta människor som vi kommer fästa oss vid och inte vilja lämna. Jag är övertygad om att dessa veckor utomlands kommer att kunna förändra oss, öppna våra perspektiv och vi kommer att ha lärt oss mycket när vi väl sätter foten på svensk mark igen.

Min förhoppning är att denna resa ska bli minnesvärd och betydelsefull på ett positivt sätt, så att jag kan se tillbaka på den med glädje och dra nytta av de erfarenheter den har gett mig. Jag hoppas att det ska vara värt pengarna och att jag inte ska behöva ha magsjuka på grund av en onödig bakterie eller ligga i koma för att jag blivit biten av en orm som gillade mina converse lite för mycket. Jag ber Gud om beskydd och vågar gå i tro att han faktiskt skyddar oss där vi går fram. Jag tror att Gud kommer leda oss längs vägen och jag förväntar mig att han ska hjälpa oss att göra resan till vår livs resa - en fantastisk upplevelse!

P.s. Byter bakgrundsbild så att ni bättre ska få en känsla på hur jag har det under tiden jag är borta. Jag ska försöka skriva så mycket jag kan under resan, men jag kan inte lova att det blir mycket, och kanske inte förrän vi är i Sydafrika, alltså om tre veckor ungefär... så då vet ni...

Tillfälligt ute

Väskorna är packade och lägenheten städad, för ikväll flyttar vi ut. Vi ska nämligen hyra ut vår lägenhet under tiden som vi är borta, till en tjej som vi aldrig har träffat tidigare. Men det ska nog gå bra, hon verkar schysst. Sedan ska vi bo hos andra i några dagar innan vi sätter oss på bussen mot Arlanda. Därifrån flyger vi på onsdagkväll och är framme på torsdag i Etiopien, Addis Abeba närmare bestämt. Där ska vi vara några dagar och bekanta oss med kulturen och miljön innan vi fortsätter till några andra byar och städer i landet. Ungefär tre veckor är vi i Etiopien innan vi drar ner till Sydafrika och gör det landet ännu mer osäkert än det redan är.

Tagga till tusen

Det har varit lite väl dött på bloggen den senaste tiden och jag skäms lite grann... Men i ärlighetens namn har jag varit rätt upptagen och njutit av livet som bibelskoleelev, flickvän, syster och vän. Jag har med andra ord spenderat mycket tid i kyrkan, med vänner och med min pojkvän. Dessutom har jag hunnit åka fram och tillbaka till Örebro för att hälsa på min syster och hennes kille. Det var roligt att äntligen få presentera min Daniel för hennes PP och inte fullt förvånande pratade de en del politik och historia som verkar vara något av deras intressen båda två.

Men det som allra mest har präglat mina senaste veckor är tankarna och förberedelserna inför resan som närmar sig med stormsteg. Om bara en vecka står vi på arlanda och väntar på flyget som ska ta oss till Etiopien. Igår packade jag väskan nästan helt full och ikväll ska jag och Maria sy docktröjor till handdockorna (stora ena) som vi ska ha med oss på resan. Det har varit mycket att ordna med och det finns fortfarande en hel del kvar. Men på söndag hoppas jag att allt ska vara klart, för då flyttar jag och Johanna ut. Vi ska nämligen hyra ut vår lägenhet till en annan tjej under tiden vi är borta.

Längtar som en galning att få sätta foten på afrikansk mark, men jag vet att jag kommer längta mycket tillbaka. Det blir skönt att få åka hem till familjen och vila ut när jag kommer tillbaka från resan. Men först ska jag TAGGA!!!

Krig i norr

Daniel har numera gått och blivit ägare till ett TV-spel av högsta rang (enligt min mening i alla fall) och vi har börjat spela det tillsammans. Det är ju så roligt när man får spela båda två och klara gåtor, upptäcka hemligheter och förstås slåss mot ett gäng fiender sida vid sida. Det stärker banden på nåt vis tror jag. Att spelet dessutom är baserat på några av världshistoriens bästa filmer gör ju inte saken sämre. 

Det är ju så klart detta spel jag talar om...

 

... vad annars liksom? 

Grymt roligt spel tycker jag, ett hett tips för den som gillar alver, dvärgar och orcher... eller nåt...

Virka rosor

Om ni gillade rosorna i det här inlägget, så kommer en beskrivning här!

Tyvärr kan jag inte gå in på grunderna i virkning, så detta förutsätter att man redan har kunskap om tekniken.

Material
Jag använde helt vanligt garn, typ sånt som man kan köpa på ica, och en virknål i storlek 4. Men det kan man anpassa lite som man vill, det enda som kan hända är att blommorna blir lite olika stora med olika garntyper och virknålar.

Förkortningar
lm luftmaska
st stolpe
lmb luftmaskbåge
fm fast maska
[ ] hakparanteser = maskhänvisningar inuti klamrarna markerar att de maskorna ska göras i en och samma maska

Gör så här
Gör en ögla på garnet, virka 35 lm.
Varv 1: 1 st i 5:e lm från virknålen, * 1 lm, hoppa över 1 lm, [1 st, 1 lm, 1 st] i nästa lm, repetera från * varvet ut.
Varv 2: 3 lm, 5 st i första lmb, * 1 fm i nästa lmb, 6 st i nästa lmb, rep från *, avsluta med 6 st i sista lmb. (16 blad)
Klipp av och fäst garnet. lämna en lång garnände för att sy ihop blomman.

Montering
Gör klart blomman genom att trä garnet på en tapesserinål (grövre nål som passar garn) och rulla ihop bladen till en blomma. Rulla ihop det första bladet hårt för att få en knopp. Sy några stygn i botten för att hålla knoppen på plats och rulla ihop den återstående remsan runt knoppen och forma en ros. Sy samtidigt som du rullar ihop blomman. Klart!

Lycka till!

Brainstorming

Det är nästan lite läskigt, men samtidigt fullständigt underbart att se hur mycket inspiration och driv det kan finnas i fyra 20-nånting tjejer.

Vi satt på Johans café i nästan tre timmar idag och bara brainstormade och lade upp strategier för hur vi ska kunna ro i land med det projekt som vi har tänkt dra igång i kyrkan, det som jag talade om i förra inlägget. Det bara sprudlade idéer från alla håll och inspirationen var verkligen på topp. Det märks att vi alla vill det här så mycket! Men vi har varit noga med att säga att vi ska börja smått och sedan ta det som det kommer för att förhoppningsvis succesivt kunna utveckla det.

Jag vill fortfarande inte avslöja vad det är men inom kort kommer det att visa sig, så håll ögonen öppna! Jag tror verkligen att det är Gud som vill att vi ska göra detta, magkänslan är bra, så nu hoppas vi bara att vi inte får allt för mycket motstånd från församlingsledningen. Vissa kan ju vara inrutade och negativa ibland, men då gäller det att våga satsa på nya förmågor som fortfarande har kraften att drömma och tänka positivt!

Rutiner efterlyses!

Då var man med jobb, börjar inskolningen på tisdag. Känns bra att inte gå helt göralös (som vi säger i norrland) de närmsta två veckorna som jag annars skulle ha varit ledig. Jag har fått tillräckligt med ledighet nu, tycker jag. Det känns nästan som det gjorde när man var mindre och hade alldeles för långa och tråkiga sommarlov. Nu längtar jag bara till rutin i vardagen och till min pojke som kommer hem på måndag. Men frugan kommer ju hem redan imorgon i alla fall och det är ju inte så illa det heller. Idag ska jag försöka ta mig på gymmet lite tidigare, innan kl. 13 närmare bestämt, för då ska jag ha ett möte med tre drivande tjejer angående ett litet projekt i kyrkan som vi ska försöka starta upp. Vad det blir får ni höra om ifall det blir av. ;)

Rosor i håret

Trots att jag inte har gjort särskilt mycket spännande idag så har det varit en fantastisk dag med många goda nyheter. Bland annat ringde jag upp en chef på ett äldreboende som gärna ville ha mig på anställningsintervju. Redan imorgon! Det skulle ju vara bättre än awesome om jag skulle få jobb dessa tre veckor innan bibelskolan börjar igen. Då skulle ekonomin kanske stabilisera sig lite bättre. Jag hoppas verkligen att jag får börja inskola mig där snart.

Sedan ringde jag även till Atlantis gym & spa eftersom jag registrerade mig som medlem på deras hemsida i måndags, men inte har hört något sen dess. De sa att jag bara behövde komma in och hämta kortet. De får dagens minus för dåligt information men dagens plus för att jag ska dit och träna AFRO ikväll!! Det kommer bli sjukt skojigt, några fler från bibelskolan ska dit och efteråt ska vi softa i relaxavdelningen med bubbel och bastu. Kommer bli grymt trevligt tror jag.

Jag har därför stora förhoppningar på kommande veckor eftersom jag kommer att kunna träna när jag vill och dessutom kanske få jobba en del. Jag har också kommit på att det är väldigt roligt med virkning och tack vare min fina vän Matildas julklapp så har jag nu knåpat ihop diverse blommor och bollar av restgarner som det annars aldrig skulle ha blivit något av. Tummen upp!

Kan verkligen rekommendera denna virkbok. Utmaningar för såväl nybörjaren som den lite mer erfarne.

Bland annat kan man lära sig dessa enkla rosor som man kan dekorera med eller sätta i håret.

Då ser det ut så här!

De är perfekta gåvor, jag gav denna till fina Emelie som hade födelsedagsfest igår.

Men man ska väl inte klaga

Det är spännande när man bara varit tillsammans i två månader och sedan tvingas vara ifrån varandra i över tre veckor. Först åkte jag hem till familjen i norr i två veckor, och när jag kom tillbaka så hann vi bara ses i några timmar innan han åkte iväg till Schweiz för att fira nyår och vara borta i ca 10 dar. Just our luck...

Blir ju inte bättre sen när jag åker till Afrika i sex veckor i feb-mars. Men jag antar att vi får mer tid ihop senare nån gång. Men saknaden blir ju inte mindre för det.

ps. det där med killar som kan spela gitarr verkar vara lite av min grej...

Man vet aldrig vad morgondagen kan ge

Ännu ett år har passerat. 2011 var ett bra år, men jag hoppas att 2012 ska kunna leverera lite mer och lite bättre. För precis som för ett år sedan så har jag ingen aning om vart jag kommer hamna nästa höst. Kanske stannar jag kvar i Jönköping, eller så åker jag iväg på nya äventyr någon annanstans - vem vet var? Det funkade ju bra sist i alla fall, jag menar, här i Jönköping har jag bara varit ca fem månader, men har redan hunnit skaffa nya vänner och en fantastisk pojkvän.

Det är märkligt det där med att flytta. Man går från ett liv till ett annat, men broarna finns på något sätt alltid kvar. Man kan alltid hitta tillbaka till gamla vänner och få uppleva en smula av det där "gamla" livet man levde. Det kan ge en perspektiv på saker och ting, man kanske ser saker i det som var som man inte såg förut, man kanske längtar tillbaka till vissa saker, händelser, känslor som man aldrig kommer få uppleva igen. Eller så kanske man är glad över att man lämnat, gått vidare och fortsatt livet på en annan plats. Man kanske behövde en omställning, något nytt, för att inte rulla för länge i de gamla hjulspåren. Jag tror att miljöombyte är något livsviktigt för oss människor, för att kunna se just det där lilla i livet, det som betyder något, och inte bli förblindad så att vi inte längre ser vad vi har.