"Sjung om studentens lyckliga dar..."

Nu drar skolan igång igen! Jag måste faktiskt säga att jag är grymt taggad på detta år, även om jag inte längtar speciellt mycket till studenten. Studenten kommer innehålla så mycket att man skulle ju kunna börja gråta för mindre. Först och främst kommer den innehålla en massa skratt och massa glädje över allt man har åstadkommit och uppnått. Men den kommer också betyda slutet på något. Slutet på min, minst sagt, underbara tid här i älskade Lycksele. Slutet på många vänskaper, slutet på min finaste klass, slutet på att bo i en lyxig (för en gymnasieelev lyxig) lägenhet, slutet på att bo relativt nära min familj, slutet på min medverkan i dansgruppen One Way och slutet på de (hittills) tre bästa åren i mitt liv.

Förhoppningsvis finns det ännu bättre tider att vänta, och studenten är samtidigt början på något nytt. Det känns både spännande och en smula jobbigt att flytta till en ny stad och "börja om på nytt". Men det gick ju bra att flytta till Lycksele och "börja om" så då borde det väl gå bra igen. Men det värsta är att behöva känna sig tvingad. Jag skulle gärna bo kvar i Lycksele några år till om det fanns någonting här som jag ville göra, men nu finns det ju inte det. Utbildning, utbildning, utbildning. Om det är något jag har lärt mig från tiden på natur, så är det vikten av en god utbildning. Därför kan jag inte stanna i Lycksele. Då skulle jag bli tvungen att jobba och då skulle jag kanske fastna här. Och det är något jag inte vill, hur mycket jag än trivs. Nej, det blir att ta tag i utbildningen direkt och hoppas på det bästa! Och jag är övertygad om att det blir bra till slut! Det måste jag vara...