Hur kan man vara så glad men ändå så depp?
Så nere men ändå så pepp?
Livet är allt bra underligt tycker jag
Att må skit när man mår bra, att vara led fast man är glad.
Känner mig som den lataste på jorden
fast samtidigt som att jag kan klara vad som helst.
Kan inte få fram de rätta orden
men ändå är jag glädjefrälst.
Livet är härligt men samtidigt en plåga,
hur går det ihop om jag får fråga?
Skrivit själv? :)
SvaraRadera