Tre år kan kännas som en evighet

Det känns oerhört overkligt att faktiskt känna känslan av att kunna göra vad man vill. Nu är ALLA uppgifter klara för min tid på gymnasiet och det märks stor skillnad på psyket när man inte har massa måsten hängande över sig. För första gången på flera veckor känner jag mig avslappnad och det där ljuset i tunneln börjar nu så smått att infinna sig. Men det gör även tyvärr känslan av tomhet. Jag ska faktiskt ta studenten, jag ska lämna Lycksele, min tid här är över och det kommer aldrig någonsin att kunna bli som det har varit här. Visst, livet går vidare och så, man hittar nya vänner, får ett nytt liv, men tiden på gymnasiet i Lycksele kommer aldrig igen. Nej, fy, jag vill inte tänka så. Nu ska jag ta vara på de dagar jag har kvar här och leva ut i det allra, allra sista!

Bilden är tagen i ettan. Känns som en evighet sedan.